En resa

1. Marocko och fontänsimmet

Det har onekligen varit ett långt första dygn här i Marocko! Igår kväll landade vi i Casablanca vid tio-tiden, ganska mörbultade efter mycket kånkande på cykellådor, några nervösa sammanbrott relaterade till hurvidare personalen skulle hantera vårt bagage och en synnerligen skakig åktur på 11 000 m höjd! Väl framme på hotellet insåg vi att det kanske var matdags, och i en smal gränd i utkanten av Casablancas gamla Medina hittade vi ett hål i väggen som serverade oss en utsökt lammfärstagine! Rätten innehöll bland annat rå äggvita och serverades med ett glas kranvatten i en kopp som redan gått laget runt på den lilla restaurangen. Nanna undrade om hennes dagar var räknade...

Tidigt imorse kom en taxi och hämtade oss för att ta oss till Beni Mellal som är en av Marockos större städer, och också där startskottet för vår cykelresa skulle gå av. Planen var att vi skulle anlända här så tidigt som möjligt, för att sedan packa upp och skruva ihop cyklarna. Efter det var tanken att hinna beta av några mil och hitta en fin tältplats innan solen gått ner. Planen gick dock inte riktigt i lås, precis som planer ofta inte gör. Att skruva ihop cyklarna tog aningens längre tid än vad vi räknat med, vilket i sin tur ledde till en liten förskjutning i schemat.

Efter att ha meckat i ungefär 5 timmar hoppade vi äntligen upp på sadeln och började trampa, kort därefter hann visst verkligheten ikapp och vi insåg att Elofs däck var ungefär lika skevt som sverigedemokraternas migrationspolitik! Den enda lösningen på problemet var att stanna, göra om och göra rätt. Problemet i det här är att det liksom aldrig blev rätt, så nu befinner vi oss ungefär 200 meter från var vi blev släppta, på ett hotell, med skeva hjul. I skrivande stund har vi efter lite detektivarbete kommit fram till att skevheten beror på att däcken inte ligger helt jämt över fälgen. Den tidiga morgonens frukostunderhållning är räddad!

Trots att båda två av oss är besvikna över att inte kommit någonstans trots dagens slit och vedermödor så har vi konstaterat att det är det här generalrepetitioner är till för! Vi avslutar med att lista upp det senaste dygnets fyra absoluta höjdare för att lätta upp den dystra stämningen som råder på hotellrummet just nu!

Nr. 4. Den kedjerökande schweiziska damen på hotel Ouzoud (där vi skruvade ihop cyklarna) som bolmade med sådan frekvens att till och med ett riktigt gammalt ånglok bleknar i jämförelse!

Nr. 3. Casablanca må ha ett romantiskt skimmer över sig, vara sofistikerat och fyllt till bredden av vackra balkonger men när det kommer till spontan vänlighet per capita vinner Beni Mellal alla dagar i veckan!

Nr. 2. När Nanna väckte Elof som slumrat till i taxin med frågan om” det där vita” i horisonten är berg. Första skymten av Atlasbergens snötäckta toppar! Gåshud!

Nr. 1. Vi vet inte riktigt var vi ska börja eller hur vi ska förklara detta fenomen. Vi frågar oss själva om detta är uppfinningsrikedomens klimax eller om det är någon olycklig själ som förlorat ett vad. Såhär i efterhand är vi lite osäkra på om vad vi såg var sant eller om våra ögon spelat oss ett spratt. Det ligger ett slags surrealistiskt skimmer över våra minnesbilder av den man som på eget initiativ (?) övade på sin simteknik i den ca 20 cm djupa fontänen i mitten av en stor rondell i anslutning till en motorväg. Räknas det förresten som simning om bröstet nuddar vid botten? Räcker det med att bara skvätta vatten och sprattla med armar och ben? Fontänsimning är onekligen unikt och vi har redan börjat spåna på en idé om att tillsammans med Trelleborgs Simsällskap kanske köra några vardagskvällar och lördagsförmiddagar nere i Axel Ebbes Sjöormen! Ibland kommer inspiration subliminalt, andra gånger från en floskel på ett vykort, men väldigt sällan kommer den från en man liggandes halvt nedsänkt i vattnet från en fontän, i en rondell, i Marocko. Praise the lord!