En resa

2. Skogsstigar och fiskedamm för vuxna

Samtidigt som porten till garaget hissades upp och vi stod redo att ta dagens första tramptag så öppnade himlen sig. Det var morgonen efter vår första vilodag och väderprognosen lovade regn och rusk från morgon till kväll. Vi blev erbjudna att stanna ytterligare en natt, ett erbjudande vi inte kunde stå emot.
När vi dagen därpå äntligen kommit iväg, lämnat staden och hittat till grusvägen som vi tänkt följa under några timmar så dök det upp ett oroväckande metallgnissel från bakhjulet.

Var det en ekra som gått av? Inte redan väl..?! Haveri i Rohloffnavet? Omöjligt!

Jag lokaliserade ljudet till bromskalipern och det visade sig att klämman som håller ihop bromsbeläggen hade fått sig en törn. Utan vare sig gott om kunskap som cykelmekaniker eller bra självförtroende inför uppgiften blev det till att ta tio djupa andetag och be några böner innan vi gav oss i kast med problemet. Bytet av klämman var snabbt gjort och vi kunde andas ut.
Vi fortsatte planenligt söderut längs de minsta strecken på kartan och några timmars cykling senare tog vi oss in i byn Chlebowo. Vid ett antal tillfällen var strecken på kartan så tunna att de i verkligheten inte ens existerade. Som ett resultat av detta promenerade vi över en och annan åker och cyklade x antal mil ovetandes om vart vägen skulle ta oss. Trots detta hamnade vi nästan alltid rätt, vilket ändå är ganska imponerande för två virrpannor på elitnivå som oss.
I Chlebowo fann vi vuxenversionen av den klassiska lek som avslutat alla svenska barnkalas de senaste decennierna, fiskedammen! Denna version hade inget med vare sig godispåsar (med och utan lakrits) att göra och inte heller användes clementiner, till alla barnens besvikelse, som utfyllnad.

I vuxenversionen fiskades det upp riktiga fiskar på löpande band ur den lilla artificiella dammen. Baserat på frekvensen napp och en uppskattning av storlek och djup på dammen räknade vi ut att fiskarna snarare låg på hög, med bara ett tunt lager vatten ovanför sig, utan utrymme att röra en fena.

När vi frågade ägaren om lov att få tälta på hans mark erbjöd han istället oss att få sova i en inredd barack som stod bredvid hans hus. Vi fick klara direktiv om att inte lämna baracken före klockan sju, då hans två bestar till hundar patrullerade under natten och antagligen skulle ha slitit oss i stycken om vi så bara stuckit ut lilltån från dörren!

Nästkommande dag var en helt vanlig dag i Polen; en tandlös gubbe tyckte att vi skulle köpa några öl till honom, några barn fick i uppgift av sin mamma att visa oss till rätt stig och vi kom vilse i en björkskog. På kvällen rullade vi in i Bad Muskau i Tyskland via en av broarna i den storslagna Muskauparken, och det var också där vi började dagen som kom därpå. Med siktet inställt på att ta oss till Dresden började Nannas knä att göra ont. Om det hade att göra med hennes ovana att spendera dagarna i cykelsadeln eller om det var något som blommat upp igen efter vurpan i Marocko, där hennes knä fick sig en ordentlig smäll, vet vi inte.
Det var med raketfart vi tog oss från Bad Muskau till Dresden då vi de första milen hade Marco, nattens Warmshowers-värd, som kartläsare samtidigt som vi åtnjöt Tysklands berömda infrastruktur för cyklister. För att komma fram snabbare valde vi att de sista 6 milen stålsätta oss och ge oss ut på en elak landsväg av modell större.
I skrivande stund befinner vi oss i den vackra stadsdelen Neustadt och eftersom Nanna inte kan slänga sig med uttryck som "man är ju inte 20 längre..." så håller vi tummarna för att dessa dagar av vila ska räcka för att göra det njutbart att sakta men säkert börja trampa vidare mot Tjeckien.