En resa

3. Fucking Hell

That road is fucking hell, sa han med kraftig polsk brytning och med en blick som talade om för oss att det var omöjligt. Frasen var levererad av en man iklädd en t-shirt med avklippta armar, sittandes i en Bobcat och med en cigarett hängandes i mungipan, som vi frågat efter vägen till nästa polska by. Detta var för ungefär 14 dagar sedan och det visade sig att vägen han beskrivit inte alls var fucking hell utan snarare fucking wonderful. Resans första tramptag på grus och stig tog vi där. Hans beskrivning hade däremot varit mer adekvat för de senaste dagarnas cykling här i Tjeckien. Många gånger har just frasen "fucking hell" känts nära till hands när vi släpat både oss själva och våra cyklar över åkrar och genom täta buskage.

För att ta vid där vårt senaste blogginlägg tog slut så kan vi informera om att mitt knä är så gott som nytt! Några dagars vila i Dresden verkar ha gjort susen.
Till skillnad från i Polen där vi gjorde ett ambitiöst försök att hålla oss ifrån de asfalterade vägarna, så såg vi de få dagarnas cykling i Tyskland som mer av en transportsträcka. Vad både jag och Elof antagligen kommer att minnas mest ifrån vår blixtvisit i Tyskland är mötet med Kathrin i den lilla byn Schloditz. Hos Kathrin blev en vilodag plötsligt till två, och när vi på den tredje dagen skulle bege oss tog vi inte farväl förrens framåt eftermiddagen. Förutom ett hjärta av guld och traditionella ostar från Bavaria fick vi även ta del av både hennes planer om att cykla i Kaukasus och historier om när hon och hennes resekompanjon försökt sig på att följa rutten till "Freedom Challange" i Sydafrika, en av världens tuffaste mountainbiketävlingar.

Kathrin mötte vi genom Warmshowers, och sedan denna resan tog sin början är det så vi spenderat majoriteten av våra nätter. För er som inte vet vad Warmshowers är för något så är det en internetbaserad community för cyklister i behov av sovplats under sina längre turer. Om man använder forumet förväntas man självklart göra detsamma, öppna upp sitt hem alltså, när man har möjlighet.
Förutom att Warmshowers är ett sätt att hålla resebudgeten i schack så är det även ett sätt att få en inblick i andra personers vardag. Elof anser att fördelen med att spendera mycket av sin tid med andra cykelentusiaster är att det då och då händer att han kan få en kommentar om sin sadelstolpe och sina bromshandtag från Paul Components. För er som inte hajat grejen med sadelstolpen än så kan jag ju passa på att förklara att Elof är ungefär lika förälskad i den som i mig. Senast igår uttryckte han sin längtan om att bli ännu en i vårt polygamförhållande när han satt med dimmig blick och tänkte högt om "hur härligt det varit med snabbkopplingar från Paul". Suck! Innerst inne tror jag att vi båda är eniga om att det är mötena med andra människor som är det fina med Warmshowers och det som sätter guldkant på vår tur genom Europa, med eller utan våra värdars vetskap om Pauls sortiment och rohloffnav!
Förutom att svetten lackade i backarna väster om Dresden, att vi spenderade en natt i en kolonistuga och att vi köpt resans, förhoppningsvis, dyraste kaffe på en rejält glassig uteservering i gamla stan i Freiberg så var tysklandscyklingen inget märkvärdigt.

Vår första anhalt i Tjeckien blev staden Hranice där vi åter igen möttes av östeuropeiska vindar; dvs. Tutti-fruttimålad betong och förfallna byggnader från förrförra sekelskiftet.
Alla har vi nog befunnit oss i en situation där vi plötligt stannat upp, blickat tillbaka, och erkänt för oss själva att vi precis gjort ett dåligt val. Låt oss som samlingsnamn kalla dessa val för tvivelaktiga beslut. Vi tog ett sådant under vår första natt i Tjeckien, då vi valde att betala 10 € för att få slå upp vårt tält i trädgården på ett litet pensionat. Det visade sig framåt kvällskvisten att en ölfestival ägt rum i staden och att pensionatets uteservering agerade samlingsplats för dem som kände att de inte hade tillräckligt många järn innanför västen. På ett sätt kändes det ändå som att det fanns någon sorts gemenskap mellan oss två i tältet och alla överförfriskade besökare på pensionatets uteservering, en gemenskap som utgjordes av de tvivelaktiga besluten. Vi borde ha valt en annan tältplats och de borde ha gått hem och lagt sig för länge sedan!
Att vi hamnade i just Hranice var ingen slump, utan ett resultat av planen som i dagsläget är att följa rutten från förra årets mountainbikerace "1000 mile adventure". Inspirerat av Nordamerikas stora MTB-race och i regi av Tjeckiens cykelstjärna Jan Kopka, finns ett 1600 km långt race från västra Tjeckien till östra Slovakien. Ett race vars vägar är nästintill obefintliga; ett misch-mash av grusväg, rutten asfalt, servicevägar, skogsstigar och ren och skär bushwhacking. Vi får se hur lågt vi orkar, men vi är båda överens om att detta förmodligen är cykling i Europa när den är som allra bäst!
Nä, hörrni, vi känner på oss att om vi fortsätter skriva om hur fantastiskt vackert allting är och hur snälla alla vi möter är så kommer ingen annan än våra föräldrar orka läsa detta inlägget. Vi avslutar därför traditionsenligt med en lista, denna gång över både diverse höjd- och lågpunkter från de senaste dagarna.

  1. Höjdpunkt: Lyckan över att ha god kvällsmat i väskorna och ha hittat den perfekta tältplatsen. Föreställ er det här: En badvänlig sjö i norra Tjeckiens idylliska skogar, solnedgång och varma vindar.
  2. Lågpunkt: Vi sussar sött och plötsligt väcker Elof mig för att vi måste stänga tältdörrarna (som vi låtit stå öppna pga. den härliga utsikten och värmen) för att det plötsligt börjat ösregna. Efter detta väntade 5 timmars konstant diskotek i tältet. I regi av Thors hammare bjöds vi på en ljusshow som hette duga med tillhörande dunder och brak! Ganska mycket fucking hell, med andra ord.
  3. Höjdpunkt: Det konstanta flödet av blåbär och smultron i vägkanten. Mums!
  4. Lågpunkt: Att steg ett i morgonrutinen är att rensa gympadojjorna på mördarsniglar. Kanske vore smartare att ha dem i tältet istället kan man tycka, men jag kan tala om för er att skor som får vara med och cykla dagarna i ända luktar ond bråd död. Rensar hellre ur skorna på sniglar än att vaggas till sömns av tåbiran från helvetet!