En resa

5. Världsalltets förövare och misslyckade tältnätter

När man spenderar mycket tid med någon eller något får man uppleva både dess bra och dåliga sidor. De senaste veckorna har vi spenderat majoriteten av vår tid i skogen och senast för någon dag sedan blev detta fenomen ytterst påtagligt. Trots att skogen skämmer bort oss med vackra vyer och saftiga blåbär i vägkanten har även den sina brister. Knott, till exempel. Vi är båda övertygade om att världen varit en bättre plats om knott inte existerat. De små fanskapen kan inte bara driva vilken människa som helst till vansinne och ta död på hästar, utan även förvandla två tillsynes krya långfärdscyklister till sönderbitna och maniskt kliande vrak i behov av tvångströja och lugnande. Elof minns tillbaka till lågstadiet och klassrummet på Liljeborgsskolan i Trelleborg och hur vattenkopporna drog fram som pesten. Inte sedan dess påstår han sig ha sett en person med så många prickar i ansiktet och på kroppen förrens nu.
Förutom knotten så har vi även ett annat problem som ligger och gnager i bakhuvudet, den förbannade tältningen. Vi tycks aldrig få till den, är det inte en illa vald plats vi rest tältet på så är det ett oväder som drar in eller ett liggunderlag som havererar.

Låt oss tillsammans plocka fram friluftsaren i oss, blunda och föreställa oss det här: Tältet är rest, man kan pusta ut och blicka tillbaka över en bra dag. Kanske har dagen bjudit på några fina möten, fina vägar eller gett en nya insikter om livet. Man känner sig nöjd, lagom trött och mätt i magen. Alla känner igen bilden från någon blogg eller ett resemagasin, det resta tältet i det fantastiska landskapet där solen långsamt sänker sig ner mot horisonten. Motljus, varma kvällvindar, öppna tältdörrar och kanske en bra bok. Känslan säljs likt Ikea-möbler! Det är inte en köksmöblemang man köper utan glädjen som ska infinna sig när man äter kring det, skratten med vännerna och alla lyckade familjemiddagarna som kommer på köpet. Den perfekta tältplatsen är inte bara en fysisk plats utan även ett mentalt tillstånd.

Vi börjar tvivla på att den perfekta tältnatten över huvud taget existerar i verkligheten. Alltid är det något som skaver. Ovan beskrivna problem eller att det är för för kallt, för varmt eller att en orm slingrar sig under tältgolvet. Vi vill inte låta sjåpiga men tältnätter har för oss blivit direkt ångestframkallande!
Men vi har inte gett upp än! Trots ihållig otur på tältfronten är vi ännu hoppfulla. I dagsläget välkomnar vi allt från vetenskapligt bevisade metoder till husmorstips och kvacksalveri som bot på vår tältskräck. Diafragmaandning, zonterapi, valsång, yoga - you name it! Kanske är det inte vare sig någon bulgarisk ört eller bättre rörlighet i höftböjaren som är svaret, men vad vet vi! Våra frågor står obesvarade och vi behöver hjälp. Nu.