En resa

6. Tjeckien och gubbpung- ett hommage

Tjeckien... Vi vet vad ni tänker: Ishockey, billig öl, Skoda och weekendresor till Prag. Och mer billig öl.

För oss är det så mycket mer! Efter att ha spenderat nästan en hel månad i landet vi snart lämnar kommer här ett litet hommage, men innan det tänkte vi ge er en liten uppdatering om vad som hänt sedan sist!

I förra inlägget ojade vi oss över att vi inte riktigt fått till det där med tältandet och eftersom övning påstås ge färdighet bestämde vi oss för att göra ett tappert försök att övervinna våra rädslor, oavsett väder och vind skulle vi tälta sju nätter i sträck. Det borde göra susen, tänkte vi.
De åtta dagarna i sadeln flyter samman såhär i efterhand. En av dagarna tappade en av oss en cykeldator någonstans på nedvägen från en av resans hittills högsta punkter. En annan av oss fick lönlöst cykla upp igen för att leta. En annan dag tappade en av oss bort sina solglasögon och ropade förtvivlat något i stil med "HEEELVETE!!!", för att sekunder senare bli påmind om att de satt på huvudet. Sviten av tappade saker nådde sitt klimax när ett halsband av guld även det försvann spårlöst. Några dagar senare köptes det en ny cykeldator som senare samma dag även den tappades bort, och trots att denna faktiskt hittades är det en klen tröst till övriga ägodelar som ofrivilligt fått nya hem.

De där hemma som oroar sig över eventuell rånrisk under vår resas gång kan rikta den oron någon annanstans, för snart har vi förmodligen ändå inga ägodelar kvar att lägga vantarna på!
Rutten som vi följer och som vi skrivit om i tidigare inlägg är alltid fantastisk vacker och nästan lika ofta även rolig att cykla. Undantaget är de gånger då den leder oss upp på hög höjd via en cyklingsbar stig eller väg och våra förväntningar om en lika cyklingsbar nedförsbacke uteblir. Det hör inte till ovanligheterna att det muttras om potentiella datorvirus som ska skickas till Jan Kopka, skaparen av rutten, som hämnd för hans genomonda ruttplanering.
Vad har hänt mer då? En skulle ju kunna tro från att läsa vår blogg att det mest obehagliga och påfrestande i vår vardag är branta backar och ödsliga tältplatser. Tillåt oss att dementera detta eventuella missförstånd. I jakt på en tältplats gick vi in i någons trädgård och innan vi hunnit knacka på dörren dök ett huvud upp ur en brunn några meter därifrån. Husets ägare tittade nyfiket på oss och frågade något vänligt på tjeckiska. Med hjälp av kroppsspråk försökte vi förklara att vi ville resa tältet i hans trädgård varpå han klättrade upp ur brunnen. Endast iklädd en på tok för liten t-shirt, ett par rejält urtvättade och sladdriga Y-front kalsonger och med en kroppslig exteriör som vittnade om en god aptit vaggade mannen fram till oss. Med stora ögon och blicken ofrivilligt fixerad vid mannens skrev stod vi båda förstenade i väntan och oron på att vi vilken sekund som helst skulle få bevittna en gubbpung på vift. Trollbundna av hans köns vilda pendelrörelse förfärades vi när han bestämde sig för att rusa över gårdsplanen i jakt på sin engelsktalande fru. Övrig information kring de visuella och traumatiserande detaljerna lämnar vi åt er fantasi. Vi kan bara anta att likheterna med allas vår Leif GW inte bara stannar vid kroppshyddan utan att vår nya bekant förmodligen rör sig med samma carte blanche i hembyn som GW i tv-studion.
Vi får som sagt båda två lite ont i magen av tanken på att lämna landet, och Elof, likt en tonåring som alltid råkar vara "sjuk" på gympan i högstadiet, har fått ett plötsligt akut anfall av kramp i benen. Han har pedagogiskt förklarat att om man har kramp kan man inte cykla och att det enda som hjälper är mer stuvad surkål och ytterliggare en dags vila i Prerov. Betryggande är att även om krampen skulle envisas med att stanna kvar så kommer vår konsumtion av alla dessa fantastiska kålanrättningar göra att vi förmodligen ändå kan sväva fram de kommande veckorna!
Tjeckernas många gånger barska yta är oftast bara just det, en yta. När en kommit under den är det nästan alltid en människa där! Det bidrar dock till upplevelsen när somliga ger skenet av att vara barska rakt igenom, exempelvis när vi fick en utskällning för att vi frågade på en bar efter närmsta matvarubutik eller när vi blev idiotförklarade och utskällda för att vi inte förstod oss på kaffeautomaten på en bensinmack. Förutom dessa godbitar till individer kommer vi även att minnas surkålen som stekts i smör, kryddats med kummin och låtits puttra i grädde. Vi kommer minnas restaurangerna där de äldre kedjerökande damerna nästan känts som en lika självklar del av interiören som de dammiga kristallkronorna i taket och de igendragna vita spetsgardinerna. I denna delen av Europa finns det inget tömt glykogenförråd som inte en portion bröd- eller -potatisknödel kan fylla upp igen och det finns inte heller någon paltkoma, orsakad av ovanstående, som inte Fernet Stock kan råda bot på.

Med sin ordning och reda är det enkelt att som svensk trivas i Tjeckien. De låga priserna är en bonus, och som cyklist med förkärlek till oasfalterad obygd är det jackpot! Men varför ett helt lands befolkning kommit överens om att alltid låta sina fönster täckas av dessa vita spetsgardiner och varför det nästan aldrig finns lås på offentliga toaletter är och förbli ett mysterium.
Nu säger vi snart hejdå till Tjeckien! Vi är övertygande om att vi kommer ses igen, om inte för bra cykling så för den billiga ölen!

Ahoj!