En resa

8. Budapest till Belgrad

Hör och häpna! En resa finns nu inte bara här och på Facebook utan har även gått och blivit med Instagram! Vi lovar dyrt och heligt att inte dubbelposta, däremot kan det hända att det dyker upp en och annan selfie i både tid och otid! Välkommen in i värmen!

Instagram hittar du HÄR!
Facebooksidan hittar du HÄR!


Väckarklockan ringde och vi tittade med trötta ögon på varandra. Dagen var kommen. Det var dags att lämna Budapest, snöra på sig gympadojjorna och påminna oss själva om att vi är ute på ett äventyr vars syfte inte är att hitta baren som blandar bäst mojitos.

Vi spenderade dagarna med att vandra planlöst på såväl boulevarder som smågator, beundra arkitekturen och då och då trilla in på valfritt hipsterhak. I resereportage omnämns Budapest ofta som "Östeuropas Paris" men till skillnad från det riktiga Paris så gör de låga priserna Budapest betydligt mer lättillgängligt. Häftiga ställen var det inte brist på; hängmattor istället för bord och stolar på mystiska trädgårdsbarer och små caféer med naturnära och minimalistisk inredning balanserades upp av rustika och mer traditionella restauranger med vita dukar och rakryggade servitörer.
Hela Budapest kändes som ett gigantiskt Davidshall. Unga skäggiga män som satt och poserade med benen i kors på ovan nämnda caféer och restauranger. Avskalade singlespeed-hojar, runda glasögon, barberarsalonger med påkostad inredning, vi kan fortsätta i oändlighet! Med andra ord, hipster heaven! För att dra ännu en referens till Malmö, där man åtminstone måste traska i några minuter för att komma från det ena innestället till det andra, så kändes det som att det pågick någon slags tävling i trendkänslighet i Budapest. Resultatet är denna uppsjö av ställen att sitta och känna sig modern och sofistikerad på. Vi älskade det!
Vi cyklade inte ut ur Budapest förrän framåt eftermiddagen. Vi anslöt till Eurovelo 6, en markerad cykelled som går från Frankrikes Atlantkust till Donaus delta i Rumänien. Planen var att cykla den 600 km långa sträckan från Budapest till Belgrad. Vi hann dock inte mycket mer än till utkanten av staden när himlen öppnade sig. Ett regn som var jämförbart med att stå i en dusch tilltog och vi cyklade på i hopp om att det skulle lugna ner sig. Det gjorde det inte. På grund av det strålande och ihålliga vädret vi haft tur med på väg till och i Budapest hade vi inte en tanke på hur vi packade våra väskor innan vi lämnade. Detta skulle visa sig vara ett synnerligen tvivelaktigt beslut som ledde till en hel del förstörd elektronik. För att vi inte ska framstå som fullständiga idioter så bör det tilläggas att vi cyklat vår beskärda del i ösregn förut utan att våra väskor läckt. Vi får hoppas att det är misstag som dessa som man lär sig någonting av.

Under de åtta dagar det tog oss att nå Belgrad hände följande:

  • Vi spenderade en natt hos vår hittills yngsta Warmshowers-värd. Trots ringa 17 år var han rena uppslagsverket när det kom till teknikaliteter gällande cyklar! I äkta tonårsanda åt vi fryspizza och våfflor med nutella!
  • Efter tre dagars cykling så cyklade vi jublande in i Serbien för att bara en liten stund senare ta fel väg och hamna i Kroatien! Mindre jubel... Men det slutade ändå bra! I sedvanlig ordning frågande vi om lov att få resa tältet i någons trädgård. Morgonen därpå blev vi inbjudna av familjen på en stabil frukost bestående av hemmastoppad korv, rökt sidfläsk och grönsaker från trädgårdslandet. Vi fick höra en öppen och ärlig skildring av deras verklighet. Utan att låta bittra berättade de om den tuffa arbetsmarknaden i Kroatien och hur svårt det var att få ett arbete, och vilken förnedringsprocess och pappersdjungel de behövde gå igenom för att få bidrag.
  • Väl tillbaka i Serbien spenderade vi första natten i landet på ett Bed & Breakfast som på morgonen visade sig vara mer än så! Innergården kryllade av kattungar, ankor och sköldpaddor! Något som givetvis gjorde det svårt för oss att slita oss därifrån. En resa-duon smälter nämnligen vid åsynen av kattungar... Gäller även sköldpaddsbebisar, tydligen!
  • Kvällen innan vi cyklade in i Belgrad var starten på det dygn då vi fick uppleva en språklig ketchupeffekt! På kvällen träffade vi en serbisk kvinna som bodde på Åland sedan elva år tillbaka, och som pratade svenska! Det kändes verkligen konstigt att prata svenska med någon annan än varandra och det hela resulterade i en trevlig kväll! Att få avsluta dagen vid ett dukat bord fyllt till bredden av godsaker och på svenska få höra saker som "Skäms inte, bara ät!" är svårslaget! I utkantenen av Belgrad, dagen därpå, dök plötligt en annan långfärdscyklist upp från Tyskland. När vi sa att vi var från Sverige svarade han med ett "Jaha! Min pappa bor i Småland, så jag snackar lite svenska!". Under tiden vi samtalade med tysken stannade en bil till i vägkanten och en kvinna klev ut och frågade om vi var vilse. Vi förklarade att vi hade koll på läget och bara stod och snackade varpå hon frågade vart vi kom ifrån. När vi sa Sverige svarade hon på svenska och berättade att hon bott i Sverige för några år sedan och att hon jobbat på Ikea sedan många år tillbaka. Vad är sannolikheten liksom? Även om den senaste veckan haft inslag av rolig cykling i vacker miljö och vi vid flertalet tillfällen fått se Donaufloden i sin fulla prakt så betraktade vi ändå den som en transportsträcka. Vi är därför glada att vi lyckades hitta behållningen i annat än i vilket underlag vi cyklade på. Till exempel alla fina människor vi mötte på vägen, den överdrivna konsumtionen av ajvar och tillfredställelsen i att kunna titta på kartan och konstatera att vi faktiskt kommit någon vart! Nu är vi i Belgrad och vilar såväl ömma rumpor som ben och får vårt lystmäte vad gäller vattenmelon och kaffe med vispgrädde tillfredställt! Snart bär det av i riktning mot Montenegro!