En resa

9. Världsvant poserande, taggbuskar och rakia till frukost

Till alla er som läser, eller har läst, fler resebloggar än vår så är fraser som "alla är snälla" och "jag är så tacksam för att jag fått möjligheten att träffa alla dessa underbara människor" inte speciellt ovanliga.

Även om sanningen är att människor man möter när man reser många gånger är väldigt trevliga och hjälpsamma, och att det faktiskt är svårt att beskriva det utan att låta så fånig som ovan, så kan alla dessa hyllningar ibland bli lite missvisande.

En annan sida av sanningen är ju nämnligen att turisten som glatt poserar tillsammans med lokalbefolkningen framför kameran med tillhörande handskakningar, tummar upp och armar över varandras axlar oftast bara gör just det, poserar. Några utbyten av djupare insikter sker förmodligen oftast inte. Det är svårt att utbyta livserfarenheter, diskutera barndomsminnen och drömmar när man med nöd och näppe lyckas fråga om man kan få fylla på sina vattenflaskor. Trots detta är det är det ju såklart superintressant att bli välkomnad in i andra människors hem, att få äta deras mat och dricka deras kaffe och på så sätt få skrapa lite på ytan i hur det är att leva deras liv.

Som Tage Danielsson sa en gång, "lögnen är vackrare än sanningen, men framförallt roligare", och med det i åtanke postar vi också ett gäng bilder på personer vi träffat de senaste dagarna. Bör dock tilläggas att om deras högsta önskan är att få simma med delfiner, övervintra i Thailand, sätta 2.0 på högskoleprovet eller få glida längs med sin stads gator i en sprillans ny Audi A8 vet vi inget om.

Vad vi däremot vet är vad vi gjort de senaste dagarna, så här kommer en fullständig rapport!

Efter att ha cyklat rundor i Belgrad i jakt på en GoPro-kamera, som ersättning för den kamera som gick förlorad i ovädret utanför Budapest (R.I.P), kom vi till sist ut ur stadens centrum. När det från ingenstans dök upp en liten cykelverkstad stannade vi till för att en gång för alla försöka råda bot på det mystiska klickljud som hemsökt oss sedan resans begynnelse. Det visade sig vara kullagret i den ena pedalen som gjort sitt. Detta gav Elof möjligheten att dyka med huvudet före in i cykelbutikens enorma sortiment av potentiella ersättare! Efter att ha noggrant undersökt alla 2 alternativ föll vinstlotten på ett par plastpedaler för 8 euro. När denna processen var färdig och vi trillade tillbaka in i verkligheten insåg vi att klockan börjat närma sig kväll och att det var beckmörkt ute. Ett faktum som resulterade i att vi fick cykla till första bästa hostel och stanna en natt till i Belgrad, men vad gör det när man har en ny kamera, inget klickljud och plastpedaler!
Morgonen därpå inleddes med ännu ett besök i cykelverkstaden, eftersom det visade sig att även en av de nya pedalerna hade ett fabriksfel. Just nu cyklas det på ett par shimanopedaler med SPD-fäste på ena sidan. Kommer att byta ut dessa mot plattformspedaler när tillfälle ges.
När vi väl kom iväg från Belgrad tog vi oss till staden Lazarevac längs otrafikerade landsvägar. Dagen därpå kände vi oss mätta på asfalt och följde en grusväg till en by där vi frågade en bonde efter en stig som vi var övertygade skulle ta oss till grannbyn. Vi blev aldrig riktig kloka på om han med kroppsspråk menade om en sådan stig inte existerade eller om den bara var omöjlig att följa med cykel. Han rekommenderade oss att cykla tillbaka 3 km för att där kunna svänga ut på asfalten igen. Han blev ganska irriterad när vi trots hans inrådan valde att fortsätta framåt. Trots rivsår från diverse taggbuskar så kan vi meddela att det minsann visst gick att ta sig fram med cyklar och att det dessutom resulterade i en av resans hittills vackraste tältplatser!
Under ett par dagar fick vi uppleva serbisk natur i sin fulla prakt! I trakterna kring berget Suvobor fick vi i utbyte mot blod, svett och tårar riktigt fin cykling! Det är ganska fascinerande att det i Europa fortfarande finns byar dit det bara gå att ta sig via risiga och smala grusvägar. En natt tältade vi på tomten till ett äldre pars sommarbostad och en natt blev vi inbjudna att sova i gästrummet hos en äldre man i en liten by i bergen norr om Pozega - båda gångerna blev vi erbjudna rakia till frukost!
Det var det för den här gången! Nästa gång vi hörs är vi förmodligen i Montenegro!
Klart slut!